Publisher's blurb:
McCoy satt som vanligt och åt på Clancy´s när han plötsligt fick se hur hans bordsgrannes ansikte förvreds i ett omänskligt grin. Oroligt kollade han efter att de inte åt av samma mat men när gästen i nästa sekund försökte sig på att svälja stolen förstod han att det var värre ställt än så. Förfärad såg McCoy på hur hela inredningen åts upp av gästen som trots hetsätandet hela tiden blev synligt magrare och innan personalen insett att gästen inte alltid hade rätt och hunnit ingripa föll han till marken för att - åtminstone vad McCoy trodde aldrig mer resa sig.
En underligt klädd man som suttit några bort bakom McCoy klev fram och motade bort restaurangpersonalen som sprang runt som yra höns. Han satte tre fingrar mot gästens panna och mumlade något som McCoy inte kunde uppfatta. Plötsligt satte sig den "döde" upp och försökte bita mannen, men denne kastade sig bakåt, formade hornstecknet och skrev något som McCoy inte förstod. Den "döde" föll ihop för gott. McCoy försökte få en skymt av den underlige mannen. Denne stod ingenstans att finna.
Han reste sig sakta. Han hade plötsligt tappat all matlust, Ett dovt mulltrande skratt ekade i etern när han gick ut från Clancy´s för att aldrig sätta sin fot där igen...