Publisher's blurb:
Mörkret har sänkt sig över Phirr. I höstmörkret har den kalla och fuktiga luften lagt sig som ett tungt täcke över bygden. Ni är alla medvetna om att ni inte kan överleva en vinter till på denna plats som ni i brist på bättre kallar ert hem. Många gånger har ni frågat er varför ni måste leva på denna karga och ogästvänliga plats, när ni bara ett par dagsmarscher bort kan finna bördiga och livgivande dalar.
Vithod, den gamle, vill inte svara. Han är snart död och för er väntar samma öde när vintern åter tagit sitt järngrepp om Phirr. "Lliajas vrede!" Det är allt Vithod säger när ni vill flytta. "Lliajas vrede! Stanna än ett år!" Det har ni hört de senaste tre åren, medan bergstrollen kommit allt närmare, medan maskarna i marken förtärt allt ätbart, medan de förut så vänliga bergsmännen nu betraktar er med fruktan och hat.I tjugofem år levde ni gott hos dem. Varför blev ni så plötsligt utkastade? Vithod vill inte svara. Inte hittills i alla fall. Kanske han nu, på sin dödsbädd, kommer att berätta vilken förbannelse som vilar över er ätt.