Publisher's blurb:
Ett litet rum, knappt mer än en cell, på Khao San Road i Bangkok. Surrandet från en trött takfläkt, olidlig hetta, virvlande cigarettrök. I rummet finns endast två tältsängar, ett litet träbord med en överfull askkopp.
En orakad, skitig man sitter på den ena sängen, hopkrupen. Hans blick flackar fram och tillbaka genom rummet, men möter aldrig blicken från de som sitter mittemot honom. Svetten rinner hela tiden från pannan, ner i hans ögon och droppar slutligen ner i hans knä. Han drar sin hand genom det feta, svettiga håret gång på gång, drar ett djupt halsbloss och stönar ut röken. Efter en lång stund harklar han sig och säger:
-Jag vet inte riktigt hur jag ska börja...
-Ta det lugnt, vi har hela natten på oss. Börja från början bara.
-Ja, jag var pank, behövde pengar och så... jag hadu liksom ingen aning om vad det egentligen handlade om. Hur skulle jag... veta. De erbjöd mig ett jobb, enkelt sa de, jag behövde egentligen inte göra så mycket, hyfsat betalt. Hur fan skulle jag hunna veta? Jag hade för fan ingen som helst aning!!
-Ta det lugnt nu, vad var det du inte visste?
-Ingenting, jag visste ingenting. Jag kunde väl aldrig tro att de skulle få mig att göra... ja, det jag gjorde...
-Vad gjorde du då?
-Fan! Folk måste få veta sanningen! Jag står inte ut med an bära det inom mig!!
-Berätta vad det var som var så hemskt...
- Herregud, vad har jag gjort egentligen ? Jag hör fortfarande barnens skrik, ser deras ansikten, åh gud jag står inte ut... jag står fan inte ut!!
När verklighetens grymhet överträffar diktens, när vuxnas lek blir barns verklighet, står ingen illusion emot.