Publisher's blurb:
Från kullens topp kunde man se Tvillingberget. Det såg ut att ha kluvits mitt itu. Natten hade smugit sig på och berget glimmade i det kalla månskenet.
Plötsligt förnam alla en känsla av otillräcklighet och intrång. Ingen visste hur det kom sig, men alla visste att gåtans lösning fanns där, insprängd i berget. Klippblocket låg insprängt vid klyftans fot och var jordröd, matt sten. Det skilde sig markant mot tvillingbergets silvergrå yta, De låga snabba molnen skapade en illusion av att klippblocket pulserade som ett enormt rött hjärta som plötsligt slitits ur någons bröst.
Landskapets nakenhet och ogästvänlighet var som ett knytnävsslag, tock dimma flöt ned för bergssluttningen och bäddade in stenen i ett ogenomträngligt töcken. Atmosfären gav intrycket att något stort och ogripbart var närvarande och den tunga daggen rann i kalla rännilar nedför deras pannor. Natten var här och med den, fasan inför det okända som lurade utom räckhåll för lägereldens trygga varma sken. Snabbt lade de på ytterligare en pinne på elden, det skulle bli en lång natt.