Publisher's blurb:
- JÄVLA IRLÄNDARE!
Sedan tystnad. Man kunde ta på den. Praktiskt taget skära den med kniv. Endast ekot av dom vredgade orden hängde kvar i luften. Studsande mellan dom smutsiga tegelväggarna, ner längs gränderna bland Brooklyns skitiga fasader och ut över hamnen.
Sam vred lite på sig. Pärlor av svett trängde fram på hans panna då han stirrade in i ryggen på killen från barnhemmet han skrikit åt. Killen hade stannat upp. Orden hade tydligen bitit. Men tysnaden och ekot berättade för honom att det här skulle bli tufft, och när han såg hur axlarna som hörde till ryggen framför honom rätade till sig och hur nävarna knöts, så slogs han av tvivel. I ett försök att övertyga sig själv och sin motståndare om att han inte tänkte backa, skrek han till igen. Men rösten svek honom och han förstod genast att den där lilla lilla darrningen skulle bli hans fall.
Killen från barnhemmet vände sig om, och hans syskon slöt sig upp bredvid honom när han tecknade korset över bröstet.