From the introduction:
Tre försök tog det för Börje Almén att fumla upp Amazonens framdörr. Vinglande tog han några kliv ner i diket. Bushållplatsen där de hade stannat låg öde och platsen lystes upp av en ensam lyktstolpe vars sken grumlades av det lätta snöfallet. Varsamt pressade han ner ölbuteljen i en smutsgrå snödriva.
"För helvete, stäng dörren efter dig! det är svinkallt för fan!"
Börje smålog samtidigt som han uder tystnad betraktade omgivningarna. Granarna i Svenljungatrakten böjde sig i respekt för honom tycktes det, eller var det för snötrycket? Hans leende breddades då han noterade den stora fyrfärgsaffischen fästad på busskuren. "Trettondedagsgala på Kullabergs danspalats med Rune Lennarts Orkester".
Småskrockande drog han upp gylfen, lyfte upp flaskan och stegade mot bilen igen. Det täcka könet fick minsann akta sig ikväll. Börje kände sig verkligen oemotståndlig då han snabbt halsade det sista av maltbrygden och hivade iväg pavan mot skogsdungen.
Sedan sparkade han av de upputsade skorna mot tröskeln och hävde sig in i framsätet.
"Nu drar vi grabbar! Fjällorna väntar!"
Vi gör ett nedslag i 1976 års vintersverige och minns med ett nostalgiskt vargagrin de fräcka kläderna, de snabba bilarna och framför allt den fantastiska musiken...